När en person påbörjar processen att gå med i en sekt eller annan extremistisk rörelse så vidtar ofta en väldigt tydlig beteendeförändring. Personen som går med i gruppen däremot upplever en massa positiva saker som självfallet påverkar personens beteende men som verkar oroande för omgivningen.
De anhörigas första reaktion är oftast att söka mer information om gruppen om de inte redan har den informationen. Den informationen har ofta en tendens att ytterligare öka på de anhörigas oro. Den normala impulsen är att ganska intensivt försöka övertala personen på väg in i sekten att de gör ett misstag och att den gruppen de ska gå med i är destruktiv. De anhöriga brukar i sin iver uppträda väldigt upprört och de tar sig sällan tid att lyssna på den andre personens upplevelser. Det här beteendet är ofta väldigt kontraproduktivt och har en tendens att skapa brott i kommunikationen. Detta kommunikationsbrott förstärks ytterligare av att man i sekten ofta uppmuntrar de nya rekryterna att bryta med icke-troende. Det här skapar en situation där sekten börjar representera allt positivt i personens liv medan de anhöriga börjar representera obehagliga saker som tjat, skuldbeläggning och till och med hot.
När den här processen väl har påbörjats är det väldigt svårt för de anhöriga att bryta den negativa trenden utan experthjälp och det kan gå väldigt snabbt. Antingen bryter personen i sekten helt med familj och vänner eller också så lär sig föräldrar och vänner att undvika att prata om ämnet med den anhörige. Så även om man fortsätter att ha kontakt så går det inte att prata om den oro som föräldrar och vänner känner.
 
Nästa fas i processen för den som går med i en sekt är när smekmånaden är över och personen försöker uttrycka sin egen vilja på olika sätt. Då kommer han eller hon att upptäcka att det finns en massa regler som begränsar dennes handlingsutrymme. Det är väldigt lite som man brukar få göra som inte har dikterats av läran eller ledarna i gruppen. Då börjar personen i sekten ofta känna sig ambivalent gentemot gruppen. Vanligtvis så har en människa då vänner som man kan vända sig till och prata om det här med, men är man medlem i en sådan här grupp så är det förbjudet att prata med andra om tvivel. Samtidigt har han eller hon också skurit av kontakten med omvärlden. Därför blir personen lämnad åt sig själv med sin ambivalens.
Målet med projektet har varit att lära föräldrar och vänner en kommunikationsmetod som ska möjliggöra en bättre relation med den anhörige i sekten. Syfte är att uppmuntra till en förändring genom att närma sig den ambivalens som de flesta sektmedlemmar känner efter en tid i en sekt.
Vår kontakt
Hos Kan-psykologerna är det Håkan Järvå som du möter. Han har lång erfarenhet av att hjälpa anhöriga och offer för sekter och andra extremistiska rörelser.
Vi erbjuder utbildningar och stöd till anhöriga. Dessutom föreläser Håkan på gymnasieskolor och håller utbildningar både för polisen och kriminalvården.
Du når Håkan på 031-757 50 31 eller hakan@kan.nu